Yrhöna!

I natt blev jag väckt av att Ella var hungrig (som alla andra nätter, bara att den här blev något snurrigare) 

Tror jag drömde att jag hade två barn, en liten bäbis bredvid mig i sängen och att Ella sov i sin vagga i fotkanten av våran säng. När jag reste mig för att plocka upp Ella måste jag fortfarande ha halvsovit och drömt, för jag lade den lilla bäbisen på mitt täcke i fotändan, och böjde mig sedan över bäbisen för att plocka upp Ella ur vaggan. 

När jag har Ella i famnen letar jag i täcket efter bäbisen, som är borta. Jag får panik börjar känna om bäbisen kan ha hamnat under täcket. 
Rädda frågor snurrar i huvudet; Varför är bäbisen så tyst? Vad har hänt? Blir den lilla kvävd av täcket? Paniken stiger jag lyfter på täcket, ingen bäbis, försöker tända lampan, men sladden är utdragen. Jag får mer och mer panik och jag lägger ifrån mig Ella i min säng (som börjar grina) ska jag väcka Tommy, jag hittar ju inte bäbisen, vart har den tagit vägen!? Jag sliter hetsigt i mitt täcke! Tills jag sakta kommer på att jag har ju inte två barn. Jag har ju bara Ella!! Jag har inte tappat bort någon! Alltså fy så hemskt det var! Hur kan man vara så vaken, men ändå inte? Det var så nära att jag skulle ha väckt Tommy och han skulle ju inte ha fattat någonting! Ja jag blir full i skratt nu, hur yr man kan vara, men det var riktigt hemskt då!!