söndag 31 oktober 2010

Ville bara önska er en mysig söndagskväll med några bilder på vårat sovrum och världens sötaste!!!




Mysvaggan ville jag så gärna ha när vi skulle ha barn och den fick vi av bästa mormor och morfar <3




Min underbara lilla tjej!




torsdag 28 oktober 2010

Härliga höst

Idag har det varit riktigt skönt ute! =)
Jag och Ella har varit och shoppat lite ;) Och så tog vi en härlig promenad när vi kom hem igen!





onsdag 27 oktober 2010

Igår blev Ella fyra veckor =)

Vi var på läkarbesök och allt såg så bra ut! Hon följde kurvan perfekt, sa läkaren =)
Nu är hon 55,8 cm lång och väger 4230 g.
Det är så mysigt för nu början hon bli mer vaken och är med på ett helt annat sätt. Gud vad jag smälter när hon ler! =) Min mystjej!!!

Vi firade med en massa mys ;)


fredag 22 oktober 2010

Om ni undrar..

.. vad vi har för oss så är svaret:

MYYYYYYYSSSSERRRRRR, snosar, gosar, njuter, pussar!!






Vilken KÄRLEK!!

måndag 11 oktober 2010

Fortsättning förlossningsberättelse

Tommy kör upp till förlossningen för att släppa av mig och sedan parkera bilen. Tror klockan var 19.30 nu ungefär.
Väl ute ur bilen är jag på väg att sätta mig på en parkbänk utanför porten.
- Ska du inte gå in och sätta dig istället? undrar Tommy.
Så långt hade jag inte ens tänkt, och det var ju faktiskt ganska kallt ute, så han har helt rätt.
- Vad ska jag göra med påsen? frågar jag Tommy. Rädd för att lämna ifrån mig den utifall jag skulle behöva den igen, varför tog vi bara med EN påse!?
Men känner att det inte är så roligt att komma in med en fylld påse heller, så jag kastar den i en soptunna utanför.
Närmar mig porten, "ringer på" och funderar hur jag ska klara av att ens säga mitt namn, men det gick!

Sätter mig på en bänk utanför hissarna för att vänta på Tommy och andas. Han kommer fort, tror han sprang! Kämpar mig upp för att kunna öppna porten åt Tommy, sakta men säkert ;)
In i hissen, upp till förlossningen, sätta sig ner igen. Ber om en spypåse - får en, skönt, precis i tid, jag slapp spy ner golvet nånstans!
Vi får komma in på ett rum för att de ska kolla värkarna och hur mycket jag öppnat mig.
- 5 cm, säger barnmorskan, 5-6 cm tillägger hon.
Det har varit fullt upp på förlossningen den här kvällen får vi höra. Förlossningsrummet är ny städat och golvet halt, så vi får vänta utanför ett tag.
Tommy får leda mig i korridoren, spy igen!
Sen får vi komma in på rummet, spy igen, men nu för sista gången iaf!!
Får byta om och lägga mig på sängen. Barnmorskorna presenterar sig, men jag har glömt lika fort som de sa sina namn vad de hette, gulliga var de iaf =)
De lämnar mig och Tommy ensamma en stund.

- Tommy, nu tror jag att jag vill ha lustgas, säger jag.
- Näe, inte behöver du det redan? säger han.
- JO Tommy, det känns som att jag vill trycka på nu, du måste hämta någon!!
Kommer inte ihåg om han hämtade någon eller om hon precis på in. Jag berättar att jag vill ha lustgas och alldeles efter kommer förlossningsbarnmorskan in.
Jag berättar att det känns som att jag vill trycka på och hon frågar om jag inte vill ha lustgas eller nåt!?
Jo jag har precis sagt till den andra barnmorskan svarar jag.
Jag får lustgasen och gud vilken underbar känsla! ;) När jag tog bort masken och andades vanlig luft igen luktade det bebis i hela rummet, mys!
Hon kollar hur mycket jag öppnat mig: - 10 cm säger hon, inte konstigt att du känner att du vill trycka på.
Hon sätter i grej på bebisens huvud, för att kunna hålla koll på hjärtljuden tror jag, så att en tråd hänger ut över mitt ben. Jag hänger inte riktigt med på det och undrar vad det är för snöre som sitter fast i mig ( tycker det är lite obehagligt ) Hon förklarar och jag ber henne flytta tråden under mitt ben istället så jag slipper känna den över hela benet.

Jag vill helst ligga på sida, men vet att vi testar lite olika fram och tillbaka då hjärtljuden minskar, de kallar på läkare, men då blir hjärtljuden bra igen.

- Nu tror jag att det är dags att krysta, säger BM
Tror jag frågade hur man gör.
Andas in och sedan trycker allt vad du har när du får nästa värk, tror jag jag fick till svar.
Och nu utan lustgas. Kommer ihåg att jag tänkte, herregud hur ska det gå att få en värk och inte få ha lustgasen.
Värken börjar jag andas in och sedan ut medan jag trycker allt vad jag har (trodde jag, ja!)
- Nej Sofie du ska inte andas ut, utan använda luften du andas in och trycka med.
Nån gång här spänner hon ut mig med sina händer, vilket jag tycker är väldigt obehagligt. Känns som att hon har händerna där hela förlossningen. Vet inte om det var så.
Ny värk, försöker igen, helt fel.
- Nej, Sofie, inte andas ut och du spänner dig! Du trycker inte. Du blir rädd när det gör ont så du spänner dig.
Tänker för mig själv att jag blir väl inte rädd heller, jag tycker ju att jag trycker allt jag kan, förstår inte det där med att jag inte får andas, blir helt förvirrad och kroppen gör bara som den själv vill. Jag har ingen kontroll.
Ny värk, försöker igen, lyckas inte den här gången heller.
- Jag önskar att jag kunde göra som du säger, vet jag att jag säger till BM när värken är över. - Men jag förstår inte, annars hade jag gjort som du sagt. När får jag andas?
Vet att jag skrek genom någon värk också.
- Skrik inte, säger BM
- Men jag tycker det är skönt att skrika, svarar jag.
- Ja jag förstår det, svarar hon, men du behöver krafterna till att krysta istället.

Hon tycker att vi ska vänta en stund till så jag får lägga mig på sidan och andas in den underbara lustgasen igen! ;)
Vi försöker en gång till, den här gången när jag ligger på sidan och då går det mycket bättre!
- Nu gjorde du helt rätt, säger BM och jag får vända mig och lägga mig på rygg igen.
Nu går det bättre med krystningen, men det är så himla jobbigt.
Andas in, tryyyyyyyyyccccckkkkkkaaaaa, börjar andas in men hinner knappt innan BM säger : - Och så trycker du igen. Blir jätte stressad, tycker jag inte hinner få någon luft - tryyyyyyccccckkkkkerrrr, andas in - Och så krystar du igen, om du har någon värk kvar, hörs från BM. Den där sista krystningen var så himla jobbig varje gång! Behövde inte oroa mig för att värkarna skulle göra ont utan lustgasen som jag tänkt från början iaf! Ingen smärta, bara så otroligt jobbigt, utmattande!

- Nu behöver vi nog sätta in lite extra hormoner, säger BM, för nu har livmodern jobbat länge och behöver lite extra kraft.
Tommy berättade i efterhand sen att när de skulle sätta in hormonerna hade de på något sätt lyckats missa och sprutat Tommy i ansiktet istället, haha stackarn! =)
Tommy var ett otroligt stöd hela förlossningen, pratade, peppade, höll mig i handen, fanns där och fick mig att känna mig så himla trygg!! Jag älskar dig så himla mycket!!

Den andra barnmorskan som var med fick tillslut hjälpa till och lägga sig över min mage och trycka (detta hade jag varit lite rädd för, då mamma berättat att de fick göra så på henne! Frågade då om det inte var väldigt obehagligt, men mamma sa att det inte var det, hon ville bara ha ut bebisen. Och jag måste hålla med, det var faktiskt inte obehagligt, vilken tur!)

Vet att BM sa någonting om att: - Känns det inte skönt nu när det är så nära?
Jag tror inte jag svarade för jag tänkte bara att det inte alls kändes som att det var nära, utan att det skulle dröja jätte länge till.
- Vi får se om det blir 28:e eller 29:e september, sa BM och tittade på klockan.
- Vill du ha bebisen på magen? Frågade hon.
Vet att jag tyckte att det var en konstig fråga när det kändes som att det var så långt kvar så jag svarade:
- Ja, SEN!
BM skrattade och svarade att ja, jag kunde ju inte få bebisen på magen förrän den hade kommit ut.
Huvudet på bebisen har spänt ett stund mellan benen, en sista kryst och sen var den ute! Klockan 23.33, så det blev den 28:e ;)

Hade tänkt innan att det skulle vara lite läskigt att ha en blodig geggig bebis på magen, men så var det ju inte alls! Det var så varmt och mysigt! Lilla älskade gos!
Undrade på en gång vad det var för kön, men väntade lite med att fråga, ville inte verka för ivrig på något sätt ;) Låg och pratade med bebisen istället.
Bebisen hade lite svårt att komma igång riktigt med andningen. Tommy fick blåsa för att försöka få igång andningen.
Sen vågar jag fråga:
- Vad blev det för något? =)
- Det har vi inte kollat svarar BM, det ska ni få se först.
Tommy får titta.
- Det blev en tjej! säger han och ler.
En liten tjej!! Lilla älskade du! Så det är du som buffat inne i min mage?
- Blir det en liten ELLA då?, säger jag frågande till Tommy och ler.
- Ja, svarar han leende tillbaka.
Tommy får klippa bort navelsträngen, sedan tillkallas en barnläkare som får titta över Ellas andning. Tommy får följa med till andra sidan rummet och vara med.
Jag frågar BM vad hon heter (eftersom jag glömt bort det på en gång) och hon svarar.
Sen säger jag:
- Det värsta är väl att jag inte är klar ännu, nu ska jag väl krysta ut moderkakan också?!
BM skrattar och säger:
- Tror du att det är det värsta? Nej du, vissa märker inte ens när den kommer ut!
Och det hade hon rätt i, det var inte särskilt farligt ;)

- Jag ska sy ihop dig säger BM, men jag vill bara att läkaren tittar på dig först.
Jag tänker att jag nog inte har spruckigt så mycket.
Läkaren kommer in och säger att det har gått fort för mig för att vara förstföderska.
- Ett proffs, säger han och ler.
- Hade det blivit lite bristningar?, frågar han BM.
- Ja hon har spruckigt både här och där, får han till svar.
Jaha, tänker jag, jag sprack visst lite mer än jag trodde.
Läkaren kollar, sen är det bara att sy ihop mig igen.
Jag får bedövning och akupunktur (eller akupunkturen fick jag nog tidigare)
Sen börjar hon sy. Det obehagligaste var nog att ligga med särade ben så länge. Jag ville bara få stänga ihop benen och lägga mig på sidan.
Men syningen tog tid. BM ber nästan om ursäkt för att hon förstår hur obehagligt det är.
- Hon verkar tålig, säger någon om mig, som kommer in när jag blir sydd.
- Ja hon är tålig, svarar BM.
- Jag vill bara bli hel igen, säger jag.
- Aj, där var det ingen bedövning, säger jag, när hon syr på ett ställe.
- Nej det är svårt att komma åt med bedövningen här, får jag till svar.
- Jag kan spraya lite bedövningspray där istället.
Och tusan vad det sved!!
Ungefär en timme efter Ella kommit ut är jag färdigsydd.
Sen får vi den efterlängtade brickan, med smörgåsar, juice och choklad (kaffe till Tommy;)
Sedan får Tommy hjälpa mig in i duschen och de tar hand om Ella.
- Man känner redan att det är någon som saknas, säger Tommy när han och jag är själva där inne på toan.

När klockan är ca 3.00 har vi fått komma till BB. Som vi redan förstått är det knökfullt. Vi får näst sista sängen. En tjej till kommer, en stund efter oss, hon får sista. Vi ligger i en fyrbäddssal. Tommy får sitta och sova på en stol stackaren. Blev inte mycket sömn för någon av oss, men minst för stackars Tommy.
BB tiden gick jätte bra, allt flöt på och vi fick åka hem redan på torsdag eftermiddag. Alla på både förlossningen och BB har varit underbara! =)




Lilla älskade Ella, vi älskar dig så mycket så orden räcker inte till!! Tänk att vi gjort något så underbart fint!

fredag 8 oktober 2010

Fredagsmys

Jag och Ella lagar mat och väntar på att Pappa, Cissi och Peo ska komma =)






Som ni ser fick lampan stanna ;) Sambon suckar, men jag är supernöjd! =)

torsdag 7 oktober 2010

Förlossnings berättelse

Den hela började med att jag vaknade 8.20 på tisdag morgon den 28:e september, gick ner och kissade, och sedan tillbaka till sängen och kröp ner under täcket.
Vid 9-tiden började jag känna nåt jag inte känt förut, en värk?
Känslan återkom ca var 10 min, så jag bestämde mig för att gå ner och gå in på varktimer.se och försöka klocka värkarna. Satt vid datorn en timme och klockade. Ringde sedan sambon (som var på jobbet) och sa att jag trodde att något var på gång, men att det kunde ju dröja jätte länge, men bara så att han var beredd ;)

Jag tänkte att det var lika bra att ta ett bad så jag gjorde det =) Tänkte att om jag väntade kanske jag skulle ha så ont så att jag inte klarade av det sen!
Vid 11, tror jag, ringde jag förlossningen och berättade att jag hade värkar, då var det 5, 6, 7 min mellanrum ungefär mellan värkarna.
Eftersom det skulle ta en halv timme för Tommy att ta sig hem och sedan en halv timme till innan vi kom till förlossningen ville jag bara höra lite. Men både hon och jag tänkte att det skulle nog ta ett tag till, då jag inte hade så ont ännu.

Hade tid hos min barnmorska kl 15 och kom på att jag gärna inte ville köra in till stan själv med värkarna så jag ringde Tommy och sa att han fick komma hem så han kunde skjutsa in mig till klockan 15.
Han kom hem 14.00 och så åkte vi till Christina. Hon tog blodtrycket och lyssnade på hjärtljuden och sa att det skulle bli spännande att se om jag hann komma till förlossningen innan hon slutade den dagen (hon skulle jobba till 20)

Vi åkte hem igen och Tommys bror kom hem till oss för att hjälpa till att fixa lite saker i sista sekunden (vi håller ju på att renoverar för fullt, mitt i alltihopa!!) Grannen kom också och hjälpte till, och en till kompis (elektriker) var på väg för att fixa lite el.
Jag låg på soffan och andades.

Vid 17-tiden gick jag på toa och kissade, tillbaka till soffan, hostade till och så blev jag alldeles blöt!? Kissade jag på mig? Jag var ju nyss på toa?
Hörde att någon var i hallen, visste inte om det var Tommys bror (ville helst inte springa förbi helt nerkissad?) så jag smög lite försiktigt fram - det var Tommy som stod där =)
- Antigen har jag kissat på mig eller så har vattnet gått, säger jag.
- Borde du inte veta om vattnet har gått? Svarar han.
- Jag vet inte, säger jag, jag måste in på toa och titta.
Tommy står utanför.
- Var det vattnet?
Jag tittar ner i trosorna, det är lixom lite grynigt och nån liten blodblandning.
- Jag vet inte säger jag, jag måste ringa förlossningen och fråga.

Tänkte att när vattnet har gått ska det väl sippra hela tiden och det gjorde det inte.
Så jag ringde och berättade. Hon på förlossningen sa att jag skulle sätta på mig en binda, blev den blöt, var det nog vattnet som gått, och då skulle jag höra av mig igen.
Hann precis få på mig nya trosor med en binda, när det forsade ur mig! ;) Då var jag säker på att vattnet gått så jag ringde upp på en gång igen.
- Du får göra som du vill, om du vill vara hemma en stund och vänta lite på värkarna, eller om du kommer in på en gång, svarade hon på förlossningen.
- Du måste i alla fall komma in ikväll.

Jag bestämde mig för att vänta på värkarna och ringde pappa för att berätta. Efter jag pratat med pappa ringde jag Josse och efter henne ringde jag Cissi, men när jag pratade med Cissi kände jag att inte orkade prata längre, nu gjorde det för ont.
Satt på en stol när jag pratade och vet att jag sa till Cissi att undra om jag kan lägga mig i soffan fast det sipprar vatten ur mig. Och hon sa till mig att självklart skulle jag lägga mig på soffan och vila!! (konstigt hur man tänker, jag bekymrade mig för soffan jag!?)
Tog en handduk och lade mig på soffan och andades.

Ropade på Tommy att nu måste han komma och klocka värkarna för det klarade jag inte av längre.
Sa till honom att vi borde ju äta något innan vi åker in och han gick iväg till köket för att fixa mat.
-TOMMMMMMYY , du måste vara här och hålla min hand, ropar jag.
Tommys bror får fixa maten istället.
Och Tommy sätter sig bredvid mig.
Jag börjar må illa, så Tommy får hämta en spy hink och mycket riktigt.. där kom det upp!
Säger till Tommy att jag inte vet om jag orkar vänta på maten, men tänker att nu kanske jag verkligen behöver mat när jag kastat upp allt jag tidigare ätit.
Maten blir klar. Grannen, Tommys bror och kompisen sitter nu vid bordet i vardagsrummet, jag ligger i soffan och andas (har nyss spytt) och Tommy sitter bredvid mig och nu ska vi äta allihopa! Haha vilket kaos! Undrar vad grabbarna tänkte, själv var jag så "inne" i andningen så inget annat fanns.

Vi fick i oss lite mat, sedan ut till bilen. Spypåse med!

Tommy ringer förlossningen för att berätta att vi är på väg och jag försöker mellan värkarna skicka iväg ett sms till närmaste - Mot förlossningen. Klarade inte ens av det så Tommy fick fixa det sista.
Och så illamående igen.. spy! Tommy stannar längs vägen för att kolla så inte påsen läckte, det gick bra!

Fortsättning följer, för nu är det en liten tjej här som är jätte hungrig ;)

måndag 4 oktober 2010

KÄRLEK LYCKA

Ja det är så stort så att orden inte räcker till att beskriva hur jag känner!!





Den 28:e september kl 23.33 kom hon, våran ÄLSKADE, UNDERBARA, FINASTE lilla Ella!
Jag har aldrig varit lyckligare!
av lycka, mys, pirr i magen och kärlek