Dagis dags

(..ja jag vet att det heter förskola ;)

Imorgon är det dags igen. Ella går två dagar i veckan.. när man är mammaledig får man, på Ellas dagis, ha barnen mellan kl 9-14 tisdag-torsdag. Men eftersom vi bor en bit ifrån har vi valt att ha Ella 7.30-14 tisdag-onsdag så vi slipper åka så mycket!

Förra veckan var första veckan efter inskolningen som jag skulle lämna Ella på riktigt. Kvällen innan, när jag hade stoppat om Ella i hennes säng, berättade jag att hon skulle få busa med alla kompisarna på dagis dagen efter. Hon tittar med stora ögon upp på mig och frågar: "Mamma määä"? Och jag berättar att jag följer med till dagis, lämnar henne och sedan hämtar henne. Hon börjar gnälla ängsligt och fortsätter fråga om jag ska med. Vi pratar igenom och hon lugnar sig. 

Morgonen efter väcker jag Ella, bär ner henne till soffan, sätter på barntv och fixar hennes morgonvälling. När jag kommer med vällingen till soffan, kommer Ella på att hon ska till dagis. Hon tittar ängsligt på mig utan att jag sagt något och så säger hon frågade: "Mamma mää dagiiis?" Jag säger att: "nej Ella ska ju få busa med de andra barnen själv, utan mamma, men att mamma kommer och hämtar dig sen."
Hon blir ledsen och ängslig och frågar gång på gång om jag ska med. Vällingen får jag inte i henne (hon som älskar välling annars), var hon orolig lilla hjärtat tro, pirrig i magen, skruttan, lilla älskade kloka unge!

Vi kommer till dagis, hon är så duktig: "stanna mamma bilar" säger hon när vi går längs vägen. (Hon vet att man måste vara försiktig och stanna när det kommer bilar) Vi öppnar grinden. "Enna kan kälv" säger hon och går upp för den lilla trappen. Vi pekar på grodan på dörren till Ellas dagis. Och jag skrattar och säger att hon är min lilla groda. Vi tar av skorna och jackan och jag frågar om vi ska gå in och kolla vad alla barnen gör. Hon tar min hand och säger: "Mamma mää" 

När jag ska lämna henne blir hon helt hysteriskt ledsen, mitt lilla hjärta! Hemskt att lämna henne så, men inte alls lika jobbigt som första gången det hände. Jag vet ju att hon kommer ha jätte kul och att det går över snabbt.
När jag hämtar henne sen har hon haft hur kul som helst. Sovit utan problem, ätit bra och allt sånt där. När jag lägger Ella den kvällen pratar vi igen om hur kul hon haft på dagis och hon säger långsamt: "Enna dagis, mamma hem" "Mamma hämta Enna" 
- Ja, svarar jag och ler, lilla kloka tjejen min, och hoppas att morgonen efter inte ska bli lika ledsam.    

Morgonen efter får jag i henne vällingen, men hon frågar än en gång ängsligt om jag ska med. Vid lämningen kastar hon sig på golvet och tokgrinar. Ingen lättare lämning vill säga.. Sen har hon ju varit hemma onsdag- måndag och nu imorgon börjar vi om igen.. Vi får se hur det går imorgon. Vi har pratat igenom det flera gånger och hon säger ju själv  "Enna dagis, mamma hem" "Mamma hämta Enna"

Så vi får hoppas.. hoppas att hon vinkar och säger "Heee dååå mamma, pouss pouss" som hon brukar göra annars, det känns ju så mycket bättre och lättare då! ;)