Fortsättning förlossningsberättelse

Tommy kör upp till förlossningen för att släppa av mig och sedan parkera bilen. Tror klockan var 19.30 nu ungefär.
Väl ute ur bilen är jag på väg att sätta mig på en parkbänk utanför porten.
- Ska du inte gå in och sätta dig istället? undrar Tommy.
Så långt hade jag inte ens tänkt, och det var ju faktiskt ganska kallt ute, så han har helt rätt.
- Vad ska jag göra med påsen? frågar jag Tommy. Rädd för att lämna ifrån mig den utifall jag skulle behöva den igen, varför tog vi bara med EN påse!?
Men känner att det inte är så roligt att komma in med en fylld påse heller, så jag kastar den i en soptunna utanför.
Närmar mig porten, "ringer på" och funderar hur jag ska klara av att ens säga mitt namn, men det gick!

Sätter mig på en bänk utanför hissarna för att vänta på Tommy och andas. Han kommer fort, tror han sprang! Kämpar mig upp för att kunna öppna porten åt Tommy, sakta men säkert ;)
In i hissen, upp till förlossningen, sätta sig ner igen. Ber om en spypåse - får en, skönt, precis i tid, jag slapp spy ner golvet nånstans!
Vi får komma in på ett rum för att de ska kolla värkarna och hur mycket jag öppnat mig.
- 5 cm, säger barnmorskan, 5-6 cm tillägger hon.
Det har varit fullt upp på förlossningen den här kvällen får vi höra. Förlossningsrummet är ny städat och golvet halt, så vi får vänta utanför ett tag.
Tommy får leda mig i korridoren, spy igen!
Sen får vi komma in på rummet, spy igen, men nu för sista gången iaf!!
Får byta om och lägga mig på sängen. Barnmorskorna presenterar sig, men jag har glömt lika fort som de sa sina namn vad de hette, gulliga var de iaf =)
De lämnar mig och Tommy ensamma en stund.

- Tommy, nu tror jag att jag vill ha lustgas, säger jag.
- Näe, inte behöver du det redan? säger han.
- JO Tommy, det känns som att jag vill trycka på nu, du måste hämta någon!!
Kommer inte ihåg om han hämtade någon eller om hon precis på in. Jag berättar att jag vill ha lustgas och alldeles efter kommer förlossningsbarnmorskan in.
Jag berättar att det känns som att jag vill trycka på och hon frågar om jag inte vill ha lustgas eller nåt!?
Jo jag har precis sagt till den andra barnmorskan svarar jag.
Jag får lustgasen och gud vilken underbar känsla! ;) När jag tog bort masken och andades vanlig luft igen luktade det bebis i hela rummet, mys!
Hon kollar hur mycket jag öppnat mig: - 10 cm säger hon, inte konstigt att du känner att du vill trycka på.
Hon sätter i grej på bebisens huvud, för att kunna hålla koll på hjärtljuden tror jag, så att en tråd hänger ut över mitt ben. Jag hänger inte riktigt med på det och undrar vad det är för snöre som sitter fast i mig ( tycker det är lite obehagligt ) Hon förklarar och jag ber henne flytta tråden under mitt ben istället så jag slipper känna den över hela benet.

Jag vill helst ligga på sida, men vet att vi testar lite olika fram och tillbaka då hjärtljuden minskar, de kallar på läkare, men då blir hjärtljuden bra igen.

- Nu tror jag att det är dags att krysta, säger BM
Tror jag frågade hur man gör.
Andas in och sedan trycker allt vad du har när du får nästa värk, tror jag jag fick till svar.
Och nu utan lustgas. Kommer ihåg att jag tänkte, herregud hur ska det gå att få en värk och inte få ha lustgasen.
Värken börjar jag andas in och sedan ut medan jag trycker allt vad jag har (trodde jag, ja!)
- Nej Sofie du ska inte andas ut, utan använda luften du andas in och trycka med.
Nån gång här spänner hon ut mig med sina händer, vilket jag tycker är väldigt obehagligt. Känns som att hon har händerna där hela förlossningen. Vet inte om det var så.
Ny värk, försöker igen, helt fel.
- Nej, Sofie, inte andas ut och du spänner dig! Du trycker inte. Du blir rädd när det gör ont så du spänner dig.
Tänker för mig själv att jag blir väl inte rädd heller, jag tycker ju att jag trycker allt jag kan, förstår inte det där med att jag inte får andas, blir helt förvirrad och kroppen gör bara som den själv vill. Jag har ingen kontroll.
Ny värk, försöker igen, lyckas inte den här gången heller.
- Jag önskar att jag kunde göra som du säger, vet jag att jag säger till BM när värken är över. - Men jag förstår inte, annars hade jag gjort som du sagt. När får jag andas?
Vet att jag skrek genom någon värk också.
- Skrik inte, säger BM
- Men jag tycker det är skönt att skrika, svarar jag.
- Ja jag förstår det, svarar hon, men du behöver krafterna till att krysta istället.

Hon tycker att vi ska vänta en stund till så jag får lägga mig på sidan och andas in den underbara lustgasen igen! ;)
Vi försöker en gång till, den här gången när jag ligger på sidan och då går det mycket bättre!
- Nu gjorde du helt rätt, säger BM och jag får vända mig och lägga mig på rygg igen.
Nu går det bättre med krystningen, men det är så himla jobbigt.
Andas in, tryyyyyyyyyccccckkkkkkaaaaa, börjar andas in men hinner knappt innan BM säger : - Och så trycker du igen. Blir jätte stressad, tycker jag inte hinner få någon luft - tryyyyyyccccckkkkkerrrr, andas in - Och så krystar du igen, om du har någon värk kvar, hörs från BM. Den där sista krystningen var så himla jobbig varje gång! Behövde inte oroa mig för att värkarna skulle göra ont utan lustgasen som jag tänkt från början iaf! Ingen smärta, bara så otroligt jobbigt, utmattande!

- Nu behöver vi nog sätta in lite extra hormoner, säger BM, för nu har livmodern jobbat länge och behöver lite extra kraft.
Tommy berättade i efterhand sen att när de skulle sätta in hormonerna hade de på något sätt lyckats missa och sprutat Tommy i ansiktet istället, haha stackarn! =)
Tommy var ett otroligt stöd hela förlossningen, pratade, peppade, höll mig i handen, fanns där och fick mig att känna mig så himla trygg!! Jag älskar dig så himla mycket!!

Den andra barnmorskan som var med fick tillslut hjälpa till och lägga sig över min mage och trycka (detta hade jag varit lite rädd för, då mamma berättat att de fick göra så på henne! Frågade då om det inte var väldigt obehagligt, men mamma sa att det inte var det, hon ville bara ha ut bebisen. Och jag måste hålla med, det var faktiskt inte obehagligt, vilken tur!)

Vet att BM sa någonting om att: - Känns det inte skönt nu när det är så nära?
Jag tror inte jag svarade för jag tänkte bara att det inte alls kändes som att det var nära, utan att det skulle dröja jätte länge till.
- Vi får se om det blir 28:e eller 29:e september, sa BM och tittade på klockan.
- Vill du ha bebisen på magen? Frågade hon.
Vet att jag tyckte att det var en konstig fråga när det kändes som att det var så långt kvar så jag svarade:
- Ja, SEN!
BM skrattade och svarade att ja, jag kunde ju inte få bebisen på magen förrän den hade kommit ut.
Huvudet på bebisen har spänt ett stund mellan benen, en sista kryst och sen var den ute! Klockan 23.33, så det blev den 28:e ;)

Hade tänkt innan att det skulle vara lite läskigt att ha en blodig geggig bebis på magen, men så var det ju inte alls! Det var så varmt och mysigt! Lilla älskade gos!
Undrade på en gång vad det var för kön, men väntade lite med att fråga, ville inte verka för ivrig på något sätt ;) Låg och pratade med bebisen istället.
Bebisen hade lite svårt att komma igång riktigt med andningen. Tommy fick blåsa för att försöka få igång andningen.
Sen vågar jag fråga:
- Vad blev det för något? =)
- Det har vi inte kollat svarar BM, det ska ni få se först.
Tommy får titta.
- Det blev en tjej! säger han och ler.
En liten tjej!! Lilla älskade du! Så det är du som buffat inne i min mage?
- Blir det en liten ELLA då?, säger jag frågande till Tommy och ler.
- Ja, svarar han leende tillbaka.
Tommy får klippa bort navelsträngen, sedan tillkallas en barnläkare som får titta över Ellas andning. Tommy får följa med till andra sidan rummet och vara med.
Jag frågar BM vad hon heter (eftersom jag glömt bort det på en gång) och hon svarar.
Sen säger jag:
- Det värsta är väl att jag inte är klar ännu, nu ska jag väl krysta ut moderkakan också?!
BM skrattar och säger:
- Tror du att det är det värsta? Nej du, vissa märker inte ens när den kommer ut!
Och det hade hon rätt i, det var inte särskilt farligt ;)

- Jag ska sy ihop dig säger BM, men jag vill bara att läkaren tittar på dig först.
Jag tänker att jag nog inte har spruckigt så mycket.
Läkaren kommer in och säger att det har gått fort för mig för att vara förstföderska.
- Ett proffs, säger han och ler.
- Hade det blivit lite bristningar?, frågar han BM.
- Ja hon har spruckigt både här och där, får han till svar.
Jaha, tänker jag, jag sprack visst lite mer än jag trodde.
Läkaren kollar, sen är det bara att sy ihop mig igen.
Jag får bedövning och akupunktur (eller akupunkturen fick jag nog tidigare)
Sen börjar hon sy. Det obehagligaste var nog att ligga med särade ben så länge. Jag ville bara få stänga ihop benen och lägga mig på sidan.
Men syningen tog tid. BM ber nästan om ursäkt för att hon förstår hur obehagligt det är.
- Hon verkar tålig, säger någon om mig, som kommer in när jag blir sydd.
- Ja hon är tålig, svarar BM.
- Jag vill bara bli hel igen, säger jag.
- Aj, där var det ingen bedövning, säger jag, när hon syr på ett ställe.
- Nej det är svårt att komma åt med bedövningen här, får jag till svar.
- Jag kan spraya lite bedövningspray där istället.
Och tusan vad det sved!!
Ungefär en timme efter Ella kommit ut är jag färdigsydd.
Sen får vi den efterlängtade brickan, med smörgåsar, juice och choklad (kaffe till Tommy;)
Sedan får Tommy hjälpa mig in i duschen och de tar hand om Ella.
- Man känner redan att det är någon som saknas, säger Tommy när han och jag är själva där inne på toan.

När klockan är ca 3.00 har vi fått komma till BB. Som vi redan förstått är det knökfullt. Vi får näst sista sängen. En tjej till kommer, en stund efter oss, hon får sista. Vi ligger i en fyrbäddssal. Tommy får sitta och sova på en stol stackaren. Blev inte mycket sömn för någon av oss, men minst för stackars Tommy.
BB tiden gick jätte bra, allt flöt på och vi fick åka hem redan på torsdag eftermiddag. Alla på både förlossningen och BB har varit underbara! =)




Lilla älskade Ella, vi älskar dig så mycket så orden räcker inte till!! Tänk att vi gjort något så underbart fint!