Ninen

 Den här kaninen fick Ella, när hon föddes, av moster Karin. Både jag och Tommy blev störtförtjusta i den och om det är vi på något sätt som gjort bandet så stark mellan Ella och hennes "nin" vet jag inte.. men hon älskar den! Eller jag rättare sagt har hon två stycken "niner" som hon älskar lika mycket och det ska gärna vara båda två även om de funkar med en när vi ska iväg och så ;)

 Historien om varför hon har två kaniner är den att morfar var barnvakt och han och Ella for runt på en liten "affär runda". När de åkt ifrån Ica Kvantum insåg pappa att de inte hade kaninen längre. Han åkte tillbaka, leta igenom affären och bad de anställda att höra av sig om de skulle hitta kaninen. Han ringde mig och berättade vad som hänt, så ledsen att han tappat bort kaninen. Jag sa att det var ingen fara, det är mest jag som är så förtjust i kaninen (haha!) Ella tyckte ju lika mycket om alla gosedjur. Och det är ju trots allt bara ett gosedjur! 
 Han sa att de även varit på Lundins men kunde inte tro att de tappat kaninen där.. Nästa morgon åkte pappa tillbaka till Kvantum utan att få kaninen med sig. Jag som känner en tjej som jobbar på Lundins skickade iväg ett mess att om kaninen skulle dyka upp där skulle vi bli lyckliga. Morfar bad moster Karin att åka och köpa en ny kanin så det gjorde hon. Samtidigt som jag fick ett mess att kaninen var upphittad på Lundins =) Så den hittade hem igen och fick dessutom en ny kaninkompis.

 Dessa kaniner ska helst följa med överallt! Och hon ska absolut sova med dem och hennes rosa filt, som hon fick av mig och Tommy när hon föddes. Hon är så mysig med "ninerna" när hon ska sova, hon tar öronen och stryker över ansiktet. Hon har faktiskt gjort samma på mig när jag ligger bredvid henne när hon ska somna och det är så himla mysigt! GosElla! Hon bär dem oftast i öronen men har nu lärt sig att om vi går ute måste hon bära dem i armen. "Ja bär niinen i ammen, mamma" säger hon stolt (de blir ju så smutsiga hela tiden annars ;) Duktiga lill-tjejen!