.. gick inte alls lika bra..! I alla fall inte själva lämningen.. Ella blev jätte ledsen. Och jag med en stor klump i halsen och blanka ögon "snabbar" mig ut innan tårarna börjar rinna.. En av fröknarna ser att jag är ledsen och snabbar sig ut efter, ger mig en kram och säger att det kommer gå över fort, och att jag kan ringa sen och höra att allt är bra. Och jag vet det! Jag vet att hon kommer ha det toppen på dagis och lugna sig snart.. men att gå ifrån sitt gråtande barn som sträcker armarna mot en och bara ropar mamma mamma mamma- det är HEMSKT!
Jag går vidare mot bilden med tårarna rinnande ner för kinderna och ser att jag pulsar runt i snön med de blåa skoskydden kvar på fötterna- haha!
De lämnade jag tillbaka dagen efter, inte ville jag gå in där igen- alldeles rödgråten och råka att Ella får syn på mig igen. Men undrar hur många det var som såg mig gråtandes med blåa skoskydd på fötterna småspringande mot bilen, lite lustig syn så här i efterhand ;) Och jag känner mig så fjantig som börjar gråta själv också, när jag vet att hon kommer ha det toppen bra! Det oroar jag mig inte det minsta för. Men det gick inte att hjälpa... gick inte att hålla tillbaka..
Var orolig för lämningen i tisdags också.. mest bara för att JAG inte vill gråta IGEN! Men jag lyckades hålla mig! Skönt!! Med en stor klump i halsen i bilen.. men jag klarade mig från att gråta iaf ;)
Idag är jag och Ella lediga, så det blir att bita ihop imorgon med vid lämningen, men vi/jag fick pusta ut idag iaf ;) Eller så går det jätte bra imorgon, vem vet.
Tommy hämtar Ella från dagis och i måndags hade hon blivit ledsen och sträckt armarna mot honom så fort hon såg honom, men i tisdags hade hon bara varit glad som vanligt =)
 |
| Jag älskar dig så jag spricker lilla gullhjärtat!!!! |
6 kommentarer:
Känner igen mig sååå i ditt inlägg. Lukas hade en period när han var nästan hysterisk när man lämnade honom och klumpen i halsen har varit stor när man gått därifrån. Det är OK att tycka att det är jobbigt, det är det käraste vi har som vi lämnar gråtandes bakom oss. Vilken underbar fröken som gick ut till dig!
Har inte vågat sätta på mig skoskydd på Lukas dagis för jag vet att jag skulle glömma dem på, tar av mig skorna istället ;)
Kram på er!
Men Gud Sofie! Jag börjar ju gråta nu! Usch o fy jag förstår att det är fruktansvärt hemskt! Men det är ju så också att hon snabbt blir glad igen och leker med sina kompisar! :) Men just där och då! Då förstår jag att du grät... Men snart får ni ett litet <3 till och då får ni vara hemma och mysa igen hur mycket ni vill!! :) Hoppas allt är bra med er! Hoppas att vi ses snart! Puss och kram
Oj oj, helt missat att ni ska ha barn igen!!! Gud vad roligt och massa grattis till er! Kul för lilla Ella att bli storasyster, spännande. :)
Du ska se att det går bättre och bättre för henne på dagis och med lämningarna. Elliot var superledsen de två första veckorna och nu får vi knappt med honom hem! En kamp varje gång, puh! ;-)
Kramar!
Känner igen mig! Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att lämna på dagis fast jag vet att lillemannen har det hur bra som helst. Men just när jag ska gå så blir det alltid tårar och ångest. Det går så mycket bättre när pappa lämnar istället...
Så gullig. Förstår att det känns jobbigt ibland.:-) Stina
Åh..! Det där har jag ångest för redan NU, och då har jag varit mamma i TVÅ veckor bara! Jag kan absolut relatera till känslorna.
Jag har redan tänkt tanken på hur det kommer att vara att lämna mitt lilla hjärta till nån annan! Det är ju bara för några timmar på jobbet, jag vet. men känslan att någon annan ska ta hand om min lilla, den är hjärteskärande!
Duktiga ni, det kommer att gå bättre och bättre. Ju säkrare ni blir.
Tiden går så fort. Snart är jag också där med min lilla. (usch) Tänk om man fick stoppa tiden?
Puss puss!
Lia
Skicka en kommentar