Helg

 Det välkomnande jag får när jag kommer innanför dörren på fredagskvällarna är det bästa man kan önska! 

Så fort jag kommit innanför dörren ropar Ella: "Mammmmmaaaa!! Maaaaammmmaaa!!" med den lyckligaste tonen och Theo körar efter: "Mamma!! Mamma!!" Sen kommer Ella springandes, med världens största leende på läpparna, och rusar in i min famn och kramas länge, och strax efter kommer Theo, också med största leendet och med en lång härlig kram, in i min famn. 

En bättre start på helgen finns inte! Mina underbara små älsklingar, ni gör mig lyckligast i världen!

Min fina lilla höstkille!

Jag älskar dig så jag spricker!!

Min fina lilla hösttjej

Jag älskar dig så jag spricker också såklart!!!

Ja ni två!!!

Så underbara så det är inte klokt! Hjärtat svämmar över!

Höst

 Jag, Ella och Iggy tog en liten höstpromenad idag medan pappan och Theo vilade. Så underbart med dessa härliga höstdagar!!

Min vackra lilla tjej!

Livsviktigt

Jag älskar verkligen mitt jobb och allt som har med det att göra! Alla möten med olika människor - som i slutet på förra veckan - då jag hade en tjej som berörde mig något så enormt. 

Jag går och tar emot henne, där hon sitter och väntar i kundhörnan. 
Jag presenterar mig och ler, och hon ler stort tillbaka, reser på sig, och jag ser att hon bär en liten handväska och ur väskan går en slang som är kopplad till henne. 
Jag tänker att det kanske är en stomipåse av något slag och vi går bort mot min plats och hon får sätta sig ner. Hon berättar nästan på en gång att hon är hjärtsjuk. Och att väskan hon bär, och slangen som går därifrån, leder till en pump som får hennes hjärta att slå. Utan den vore hon död. Hennes hjärta slår inte av sig själv.

Hon berättar att det hände för snart 4 år sedan, vid förlossningen av hennes son, som hela hennes liv vändes upp och ner. 
Hur när hon vaknar upp efter att ha blivit sövd inför ett akut kejsarsnitt där hon någonstans minns att hon skulle föda barn men att något blivit fel med hennes hjärta. 
Hon berättar för mig att läkarna inte var så hoppfulla och sa till henne att "inte fästa sig för mycket vid barnet" för att hon skulle kanske inte överleva.. 

Där reste sig håret på mina armar och ögonen tårades.. Så svårt att tänka sig in i hur den läkaren tänkte där, men jag som har barn själv kan inte för mitt liv förstå varför hon inte skulle fästa sig vid sitt barn!! Om hon nu skulle ha dött 4 timmar senare eller 7 veckor eller ett halvår, skulle det då inte ha varit bättre att ha fått uppleva den här helt enorma kärleken man känner till sitt barn?!? Är inte det ett så bra sätt som möjligt att isåfall lämna det här livet på jorden på..? För jag vill inte tro att det är slut efter döden.. Mitt liv är mig alldeles för kärt för att det bara ska bli svart sen.. Näee.. det går inte! Och det sa jag till henne också. Hon berättade då att hon fått hjärtstillestånd två gånger och båda gångerna stod hennes avlidna morfar och morbror där för att "ta emot" henne. Men att det inte var hennes tur ännu! Och det ger mig ett lugn på något sätt...

Den här fantastiska starka människan, som satt där hos mig, skrattade och skämtade blandat med allvar när hon berättade sin historia som kommer över mig dagligen nu och som berörde mig så mycket. 
Hon har fått mig att verkligen ta tag i den här donationsfrågan. 

Om jag ska vara ärlig har jag på något sätt varit lite rädd för att ta ställning till om jag vill donera mina organ. Lika rädd som att ta ställning för om jag vill kremeras eller inte ( hua!! jag vill inte ens tänka på att jag kommer att dö, men nu blev allt så påtagligt helt plötsligt..) Jag har varit livrädd inför tanken att någon ska bränna upp min kropp! Då känns det fridfullare att få ligga nergrävd i jorden.. Och jag tror att mina känslor inför kremering och donation har att göra med mina tankar att det inte är slut efter döden.. 

Men om jag nu tror att det finns något mer efter döden, så är ju inte det på något sätt kopplat till min kropp har jag kommit på NU. 
För jag har ju inte tänkt mig att jag ska ligga där nergrävd i jorden med min kropp i all framtid.. det är ju inte riktigt så jag tänkt mig.. även om jag inte alls vet vad jag tänkt egentligen heller! Bara det att jag vägrar tro att allt bara skulle bli svart! Vara slut...

Så nu har jag helt och fullt bestämt mig för att gå in och anmäla mig till donationsregistret! Utan tvekan! Jag är inte rädd längre! Jag skulle inte tveka en sekund att ta emot ett organ om jag eller någon som står mig kär behövde det. Och om jag kan tänka mig att ta emot är det ju självklart att jag även kan tänka mig att ge!

Det är otroligt vad häftigt ett möte kan vara sådär, några timmar av mitt liv.. och då klarnar allt. 

Jag tänker på dig fina du och hoppas att du får ett hjärta snart och att allt runt omkring kommer gå bra! Det måste det! Du har klarat dig så länge nu!

Om ni är fler som mig som funderar över donation, kan ni ju gå in på livsviktigt.se och se om det kanske klarnar för er med.

Bilder lånade  från pinterest

Alldeles ny liten Ella 28/9-10

Liten 1-åring 28/9-11

Liten 2-åring! 28/9-12

"Stor" liten 3-åring ("Jag är en stor liten tjej mamma", som Ella brukar säga ;) 28/9-13

Den här fina lilla tjejen! Som jag är så stolt över så jag spricker! Som blir så "stor" och jag förundras över hur klok en sån här liten människa kan vara! 

Slutat med blöja både dag och nattetid ( ingen olycka på natten ännu, men nån liten olycka då och då på dagen, man har ju inte riktigt tid när man leker ibland ;) och slutade  med napp i somras bara sådär! Har gått superbra! 

Hon älskar att sjunga och spexa! Leka "varg" eller "monster" och ska skrämmas och bli jagad, eller krypa omkring på golvet med lillebror och jama, lapa vatten och leka katt. Älskar att pyssla och leka doktor.

Hon tycker att det är lite jobbigt att mamma tjatar på henne att hon måste säga "tack" (och mamman bara längtar efter att det ska komma automatiskt och att hon ska tycka att det är kul, för just nu blir det bara motsatt effekt när jag frågar vad man säger ;) "Tack för maten" har hon börjat tycka att det är kul att säga iaf. "Tack för maten den var go, mitt på bordet stod en loppa" brukar hon säga och skratta, lilltokan! ;) Kramas när gäster ska åka hem eller om vi ska åka ifrån någon är inte heller någon hit, men sen rullar stora tårar ner för kinderna för hon ville ju fortsätta vara med personen i fråga.

Älskar dagis/förskolan, och leker alltid med hennes bästa kompis Emelie, men tycker det är lite jobbigt vid lämning och kan bli ledsen ibland, men nu brukar hon säga på morgonen "Idag ska jag inte bli ledsen när du lämnar mig mamma" Lilla hjärtat!

Älskar att se hennes ansiktsuttryck! Och när vi skrattar tillsammans så vi kiknar! Hon blir så stolt att hon nu kan komma upp och ner från toaletten själv. Ja allt hon kan själv nu! =)
Hon vill att vi ska killa henne på ryggen när hon ska sova nu och gärna ligga bredvid henne en liten stund till hela tiden ;) 

Och lillebror som ser upp till allt storasyster gör och ska göra lika hela tiden ;) Största idolen. Älskar när jag hämtar dem från dagis och de springer med öppna armar mot varandra och ger varandra världens bamsekram och Ella säger: "Jag har saknat dig när du var på grodan Theo!" 

Älskade underbara ungar! Ni är det bästa som finns!!!!!!!!!

Underbara älskade lilla 3-åring

 Den här fina, kloka, underbara, fantastiska lilla tjejen - min tjej! fyllde 3 år lördagen den 28:e september! Jag skulle iväg på utbildning med jobbet, men hann med paketöppning, pussar och sång på morgonen!

"Mamma jag är trött" sa en alldeles nyvaken Ella när jag kl 6.10 på morgonen sjöng "ja må hon leva" med brickan, fylld med paket och bakelse, i högsta hugg och systemkameran på ryggen och filmkameran i handen.

 Så vi tog kalasandet på söndagen, och så mycket fina presenter hon fick (ja även lillebror fick också! ;) Tusen tack allihopa! Så himla mysigt!

Gosar med pappa lite innan alla gäster kommer

Och Ellan spexar ;)

Fikat var uppdukat

Åh vad jag älskar er min fina familj!!!